fredag 30 oktober 2009

ed gör en notis..

vill först och främst önska mor och far trevlig resa och även lugna dem med att jag numer är välmående. anledningen till min förra kommentar var att jag inte riktigt var i fas efter en vild karaokekväll i Ulan Bator (av isabella refererad till som ”festkväll á la asia”). det var även denna kväll som jag lyckades ge bort min fantastiska päls till en inhemsk jenta vid namn Bali. hon blev överväldigad. resultatet av min generositet var att jag dagen efter var tvungen att likt en isbit med hackande tänder ta mig fram i huvudstaden.

(kommer snart bilder från karaoken.)

kan även tilläggas att håret mitt inte blivit tvättat sen vi emigrerade från Svea Rike. detta har nu övergått i en intern deal i att inte blöta håret förrän vi når havsvatten. kan bli obehagligt.

sista notis: Al har sänt en mördarkatt efter sara. anar att han känner till våra planer.

greetings från en VÄLmående ed.

Ang. Research

Researching är ett återkommande ord i vår alldagliga vokabulär. Att bli en fullbordad researcher tar lång tid och är få människor förunnat. Dock är vi på god väg mot perfektion och vi reseachar allt – bananodlingar, knark, om det krävs licens att köra go-cart på vanliga vägar, även priser på snoppförstoring. Ja, allt! Researching är dock inte att förväxla med googla, vilket krävs ett högst tränat öga för att se.
Varför jag tar upp ämnet är för att bekänna en liten miss. En stor jävla miss för att få använda det svenska språket till max. Läs och förstå. Vi bestämde oss för att resa. Check. Vi sparade pengar. Check. Vi bokade en resa. Check. Vi reser. Check. Men varför granska vi inte de områden vi skulle besöka i sömmarna innan vi gav oss av?! En annars ack så vanlig rutin.
Nu har vi anlänt till China. Utan en aning vad vi ska göra. En mur och ett torg ska åtminstone besökas på ett eller annat sätt. Vi har haft heta diskussioner hur vi ska gå till väga och vad mer som är av värde att se. Och kanske kommer även denna check-point att arta sig. Frågan är ju dock den – varför vi inte gjorde detta redan hemma… Kanske också skulle det varit av betydelse att kolla upp hostel (det har dock nu vår skrattande kompis ”Sofia” löst. En helt annan historia. Må hända att jag anländer hem utan öron pga. ovannämnda skratt).

China är underbart. Människorna i China likaså. Dock är China-internet. Vi står så gott som utan internet. Och utan möjligheten att kunna researcha! Det ni. Vi jobbar undercover eftersom regeringen inte tillåter google. Inte heller facebook till fullo, btw.
Nog om detta. Jag har sett flera mail (säkert hela två-tre st.) som jag inte har möjlighet att svara på. Vill också passa på att säga tack till alla två grattis-hälsningar jag fått. Nu vet jag på riktigt vilka det är som älskar mig. Och Malin, vår vistelse i thailand är mkt oklar hittills. Jag arbetar vidare för tydligare besked, håll öron och diverse organ öppna.
Emma och Sara har ping-pong show a lá China och jag pysslar vidare med att motarbeta regeringens vilja och gör ytterligare försök att besöka fejjan.

Fröken Frankenberg på Chinesiska

En natt med Mongol

Halla Sverige!

Nu har vi antligen landat i Peking efter en ryckig tagresa.
Tankte bara beratta for er att Emma och Issa fick sova i samma kupe som 2 vasterlanningar.
Jag daremot fick beblanda mig med lokalbefolkingen.
Ett Mongoliskt par samt en laskig man med laderhud fick jag spendera natten med.
Sov med handvaskan i ena handen och ficklampan i andra. Livradd!
Men jag somnade tillslut nar solen gick upp och Mongolerna vaknade till och borjade tillaga frukost som luktade pung.
Sa dar lag jag och sov som ett spadbarn pa morgonkivsten!

Ville bara dela med mig av min traumatiska upplevelse.

Sara

onsdag 28 oktober 2009

mongolernas irritation

det är inte okej att inte kommentera när man följer en blogg.
bloggen är vår sätt att visa livstecken. är ens hemlandet fortfarande är i rullning trots vår frånvaro? show us some signs.

notis från ett litet mongoliskt café: det kostar 70 spänn i minuten att ringa hem till Svea Rike härifrån. dessutom börjar personalen här efter tre timmar bli irriterad på vår oförmåga att ta oss härifrån.

sara vill även att jag noterar att hon försökt styra upp hela vår kommande resa medan fröken frankenberg och jag suttit som två fågelholkar med på tok för långsamma responsreaktioner.

halventusiastiska hälsningar från en inte allt för välmående ed.

Eknomi update

Eftersom vi fått en del upprörda kommentarer av föräldrar angående mitt lilla missöde på tåget, den notan jag betalade med Isabellas pengar, så tänkte jag bara förklara hur vi ligger till ekonomiskt.

Vi gjorde ett utag på 1500 sek och växlade till dollar när vi lämnade Sverige.
Dessa 1500:- har vi levt på i Ryssland, under tågresan samt lyxat på i Mongoliet.
Det bästa av allt - vi har fortfarande kvar pengar av vårat enda lilla utag.

Så ni kan andas ut! Vi klarar oss bra och håller hårt i varenda krona.
Vi är i fas.

S.B i U.B

Att döda en man

Jag ska döda Al.
Al är till höger på bilden.
Han är ett riktigt riks-pucko.
Al luktar svett.

Ska nu ta en frisk morgonpromenad,
klura ut hur jag ska få Al bragd om livet.
Det här kan bli en bra dag.

Sara Björck

tävling!

Nu är det tävlingsdags! Gissa följande personer nationalitet och skriv i kommentarsfältat tillsammans med namn, adress, skostorlek och midjemått för den figursydda vinsten.

Person 1

Person 2

Person 3


Gårdagkvällen spenderades på sant nattliv a lá asien. Därför är vissa av oss idag lite mindre mänskliga och jag har inget att göra iväntan på att Ulan Bator ska få sverigebesök igen...
Hälsningar fröken Frankenberg

tisdag 27 oktober 2009

bobo - vår fantastiska socialarbetare

för dem som inte förstod saras pikar om vår omänskliga odör, kan tilläggas att tåget var helt utan möjlighet för kroppsrengöring. överhuvudtaget.

vidare vill jag bara skänka en liten eloge till den mongoliska socialen som nu tagit oss under sina vingar. mycket trevligt hostel. en extra eloge till bobo - vår kvinnliga, energiska omhändertagare.

from white trash ulan bator with love. ed

Vi luktar skunk

Efter sex dagar på ett tåg har vi nu äntligen anlänt till delmål 1.
Själva tågresan var relativ smärtfri sånär som på en läskig alkoliserad Ryss vid namn Igor.
Jag tänker inte gå in på detaljer, med bildgoogla ryss+obehaglig så får ni en snarlik träff.

Förutom Igor, stötte vi ihop med diverse löst folk från Australien samt en Engelsman, redan den första kvällen. Vi lyckades styra upp en bra isbrytar fylla med Australienarna till Engelsmanens förtret. Han var nämligen mycket besviken dagen efter då vi berättade att vi hängt ihop med de andra utan honom. Denna Engelsman är en överviktig, blek kille i medelålder som vi ömsom gillar, ömsom hatar. Han heter Al.

Jag kan kort summera denna resa med några meningar:

Vi har konstaterat att ryssar gärna vill prata, på Ryska, mycket och länge.
Uppstår vissa komunikationsproblem då de inte förstår någon Engelska i det hela.

Emma lyckades få en basker av en Rysk, kort, ung kille som var titulerad sergant och falskärmshoppare i Ryska armén. I denna basker kan vi tyda vissa spår av en kärleksförklaring på Ryska, till Emma.

Vi lyckades liva upp den ganska gråa Restaurangvagnen som vi snällt döpte om till Tanyas, efter den urgulliga servitrisen som arbetade där. Där ordnade vi ett par fester och en kväll lyckades jag betala notan för alla i restaurangvagnen på 2500 rubel med Isabellas pengar.

De första två timmarnna på tåget underhöll våran Kupé-kompis, Natasha, oss med att visa bilder över hela sitt liv. På knacklig Engelska berättade Natasha att hon försörjde sig som pingis-proffs. Efter detta pep hon iväg och rökte ett halvt paket röda Marlboro.

Har försökt lära tre Australienare det simpla spelet Yatzy utan vidare reslutat.

Listat ut hur vi ska bli av med Al på enklast möjliga vis. Kommit fram till en plan.
Vi ska injicera div. mediciner i en korv och ge den till honom under en ökentur i Mongoliet och hoppas på att han avlider innan någon noterar att han är borta.

Råkade sova bort hela Bajkalsjön som tydligen var helt fantastiskt. Har dock sett bilder efteråt, instämmer i det fantastiska men anser att min sömn var underbar.

Isabella hade vissa problem med att ta sig in i Mongoliet. Tull-kvinnan var skeptiskt till hennes passfoto och vi lurade ut att hon gott kunde stanna i trygga händer med Igor i Sibirien.

Nu sitter vi i Ulan Bator och luktar så illa att ingen vill komma nära.
Dags att dra sig tillbaka till vårat hostel och få sig en rejäl dusch.

Tack och adjö, familj, vänner, vi lever!

Sara

torsdag 22 oktober 2009

Pics från "taxi"resan.

"Taxi"-chaffören i sedvanlig Rysk min
Jag sitter på helspänn i framsätet och ser till att karln sköter sig
ED och Issa är oroliga i baksätet
Konstverket, bilen vi färdades i.
Skulle uträtta behov på tågstationen men ändrade mig snabbt när jag såg den såkallade toaletten.

Skribent och fotograf
Sara

korrektur och nya inspel

forst och framst en korrektur fran Reino Dahl gallande kaptilet ''overlevnad i gamla totalitarstaten'';
det var en KGBmilitar med Kalashnikov i hotellfoajen, ingen tysk Gestaposnubbe med AK-4. mycket viktigt inspel.

sen vill jag bara saga mamma och pappa, jag lever. trots risk for trafficing under tva skumma svarttaxiresor, har vi alla halsan i behall. dock kan jag inte hjalpa att se varje vagbeskriving fran en skum ryss som ytterligare en inkorsport till den undre varlden. hemska tankar.

bara fem timmar kvar nu. sen borjar den lang farden bort.

from moscow with peace, ed.

ps. kan mina kara foraldrar snalla kolla upp det dar med dukoralen? vill inte laggas in pa mongoliskt sjukhus. ds.

Glom ej!

Snabb grej, tror de gar att kommentera inlaggen nu.
Sa kor pa bara, vi blir sa lyckliga av nagra halsningar, sma som stora.

From Russia with love.

I vantan pa taget

Status
Stamning> Overraskande god
Vader> Regn, snalblast och lite kyligt
Plats> Internet cafe i Moskva
Gor> Vantar pa taget mot Mongoliet

Dagen har flytit pa i snabb takt. Checkade ut fran hotellet vid 12:00 och vantade sedan pa taxi till 13:30. Nar taxin kom blev vi smatt chockade. Bilen var en gammal javel utan varken klassisk taxi skylt eller dekaler. Mannen som skulle eskortera oss var civilkladd. Han var hjalpsam och damen i receptionen hade med knacklig engelska och via siffor visat oss hur mycket de skulle kosta samt nar han skulle dyka upp.

Bilresan gick segt och ryssen sa inte ett ord. Brevid honom lag en kom-radio som sprakde och ibland vaste en kvinnlig rost nagot vi inte forstod pa ryska.

Vi skojade i bilen och smygfotade chafforen, kommer med bilder strax.

Lite olustigt att han inte var nagon riktig taxi chaffor utan troligen en arbetslos slakting till damen i receptionen. Men de gick fint och vi kom fram till tagstationen ordentligt.

The tour continues!

Sara

onsdag 21 oktober 2009

överlevnad i gamla totalitärstaten

Vi har upplevt det vi ville uppleva i Moscow - Kreml, Röda Torget, ryska Gestapo och moskvaiska Big Mac. Gestapo mötte vi för övrigt i hotellfoajen i morse, fullt beväpnad med en AK-4 och en skottsäker väst. Och Big Macen upplevde mest i brist på annat. Europeiska turister kan nämligen inte beställa någonting annat än Big Mac Meny med cola.

Sen får vi inte glömma "national gallery" som vi hamnade på. I hopp om att få en beskrivning till stan, blev vi automatiskt inbjudna till detta underliga museum. Fyra våningar med porträtt av okända människor, alla gjorda av samma konstnär. Personalen rånade oss på 80 rubel för denna halvt ovädra upplevelse.

Nä, nu ska jag njuta av resten av Rusias huvudstad!

Kärlek, ed.

barry white

Ryssland är precis så som vi förväntade oss. Nog om detta så har jag inte sagt ngt dumt.

Buffé serverades runt 18 igår, sedan signade vi ut en efter en i takt med sällskapsresan. Det är kul att vara på turné! Kanske slitna efter resan då vi sov runt 14 h i sträck.

Endast 20 min var i cyberrymden nu, så känner mig líte stressad. Next - Ed. Därefter ut på moskvas gator igen.

(Mamma - min mobil fungerar inte här! Uppenbarligen är jag vid liv iaf!=)

//FetIsabella på ryska

From Russia with love

Nu sitter vi på Starbucks!
Här har ni mina kompisar tidigare idag.
Röda toget, obeskrivlig glädje när vi hittade sevärdheten.
Måste ju ha något att visa för mamma.
Vilse på Metron.. Emma hittade en grön skylt som vi antog var Exit.
Hittade ingenstans att äta igår (pga. språkbrister). Blev en sockerbombs middag.
Hälsningar
Skribent och fotograf, Sara

På plats

Dagen till ära har vi lyckats ta oss in till Moskva med metron och nu sitter vi på Starbucks med varsin Latte. Ingen i Ryssland pratar Engelska så de är något svårt att göra sig förstådd.

Imorgon kväll far vi iväg med tåget mot Sibirien och Mongoliet.

De blir inte kul.

Jag vill bara hälsa till mor och far att jag lever! Allt är fint!

/Sara

söndag 18 oktober 2009

Kickstart my heart

Gör en rockig playlist till min nya Ipod nano.
/ S

fröken frank i fas?

Tvivlar smått på om den där Isabella verkligen är i fas.
I föregående inlägg skriver hon nämligen "Imorgon bär det av och jag är verkligen redo."
Anar att hon är aningen stressad.
Vi lämnar nämligen inte Svea Rike förrän på tisdag 20 okt, avgång 07:45

Resnerver min kära, resnerver.

//ed.

nära nu

Imorgon bär det av och jag är verkligen redo. Det enda jag ska hinna med innan avfärd är att ta den sista sprutan. Och packa. Köpa resesovsäck. Gå till apoteket. Köpa skosuler och lite annat smått. NO STRESS!

//I

Nedräkningen har börjat, ed signar in.

Contribution no.1

Härmed bekräftar fröken Dahl sin närvaro och sina kommande bidrag till denna gudsförgätna blogg, love it!

Nästa bidrag kommer vara till synes mer givande.
Soon from Rusia with love, ed.

lördag 17 oktober 2009

Avskedsfest i klubbhuset, check.

Fotografen Emma P fick till en skön bild från gårdagens avskedsfest.
Isabella och Emma i avancerad position med känd glasögonorm.

Njut!

fredag 16 oktober 2009

I gotta feeling, that tonight's gonna be a good night!

Vi anordnar en avskedsfest i klubbhuset ikväll.
Känn dig välkommen!

finansieringen

Lurar på en affärsplan i förhoppning om att bloggen ska finansiera resan. Jag anser mig fortfarande inte betalt resan för XX XXX SEK, utan snarare lånat ut dom till vårt lilla forskningssällskap. Vi hoppas vinna mark av Blondinbella samt diverser hobbybloggare och skapa något specifikt genom att strikt följa och slå ett slag enligt följande stadgar:

  • Du kommer få läsa Emma Dahls, Sara Björcks och Isabella Frankenbergs diskussionsforum. -Och nej, du kommer inte kunna vara speciellt delaktig!
  • Du kommer garanterat få slippa onödiga kursiva texter med innhållet "jag har sårat dig. du vet inte om det. det för att hämnas. för att jag körde över en katt för 2 år sedan." Läsare som mot förmodan saknar hemlighetsfulla, onamngivna partier ombedes söka sig till Knutby eller annan religiös sekt.
  • Inte heller kommer du behöva läsa vad vi gör - att läsa hur dags vi kommer gå upp, går och äter eller bajsar är så 2008. Det vi gör är att resa. (Reserverar för undantag för gissningsvis Emmas 2do-2day lister)
  • Vi vet själva vilka vi älskar. Och dom vi älskar vet förhoppningsvis om det också. Om det står något med starka ord se noga upp med när det är publicerat. Vi ansvarar inte för texter skrivna mellan 22.00 - 07.00. Lokal och olokal tid. Raka rör.

Mycket nöje. Enjoy.

torsdag 15 oktober 2009

Ut på tur.

Vad tror ni om det här?

The tribute!

5 days to go! Inviger mitt bidrag till bloggandet med en mindre hyllning till resesällskapet som om en vecka fryser kulorna av sig i det mytomspunna Moskva: Emma Fartranden Dahl samt Sara Lokalsinnet Björck. Med dessa vapendragare kan denna resa komma bli något som ändrar historien. ...är jag rädd för.

Delger att vi sitte i vårt klubbhus för möte nummer 2. Vi är lång ifrån fas men det är troligtvis bara en tidsfråga innan vi rott in dom sista förberedelserna i hamn. Måtte detta bära eller brista!

Isabella Söt och trevlig Frankenberg

måndag 12 oktober 2009

Lev Semenovich Vygotskij var en rysk marxistisk psykolog

Okej.
I WILL MAKE PEACE WITH MY RUSSIAN FEARS.
Kollar webben noga, läser allt som kommer i min väg om Ryssland.

Läser om psykologen Lev Semenovich Vygotskij och hans teorier samtidigt som jag kollar in youtubeklipp på fulla Ryssar i päls.

Jag kommer att vara förberedd, det ska gudarna veta.

/ En modig S

Åtta dagar, sen hinner döden ikapp mig.

Om exakt åtta dagar befinner vi oss i Ryssland.
Hur är det möjligt? Eight fucking days.

Ingen har funderat på att packa. ED har ingen väska.
Våra visum är klara dagen innan avfärd.

Jag lallar runt hemma och kollar på Svensk tv (amazing!), umgås med vänner samt intar alkohol när tillfälle ges.

Packa? Växla pengar? Studera ryska fraser?
Sånt sköter dom andra tänker jag.

No stress.
Ryssland kommer med stor sannolikhet bli min död.
/S