ang. att ngt tokigt innan en 36 timmars bussresa

onsdagen den 25:e november slog jag upp mina grön-bruna för att gå en ny händelserik dag till mötes. sagt och gjort. vi gick till stadens lokala pizzeria där jag i tron tog den smaskigaste delikatessen på menyn.

dagen förflöt i sakta mak i hotslets film-rum. livet är hårt på resande fot. runt 17 kom en taxi för att plocka upp följet och släppte av oss utanför den buss som skulle frakta oss hela vägen genom vietnam. 24h plus ev. övertid.

min mage var då fortfarande reko. helt exeptionellt bra jämförelse med vad som komma skulle. eftersom jag då igen hade hunnit blivit hungrig igen satte jag i mig lite vitt bröd, några korvar och saker som jag helst inte vill prata om.

..och ungefär 129 minuter senare som helvetet frös till is och grisar började flyga! mamma;jag grät! eller jag grät och hulkade omvartannat på den urinstinkande "toalett" som bussen var utrustade med. jag bad till Gud Fader, misstänker till och med att jag var upp hos honom honom och vände. under en hel natt, på en buss, mitt i ingenstans i ett land som heter vietnam, var det en liten tjej som inte fick en uns sömn eftersom hon konstat volmerade. kanske var det alla era synder som hon tog på sina axlar den natten?

hur som haver, tji fick jag och sitter här med livet i behåll. denna historia skulle jag kunna skriva en hel essä om. vilket jag kanske också kommer göra om jag någon gång får för mig att börja plugga.

dagens sensmoral är i alla fall att ät i kyckling i ett främmande land. (hoppsan, har jag missat den lilla notisen?!) och dagens tacksamhet-tanke ger jag till min kropp som såg till att gallan kom ut ur rätt ände.

se livet från den ljusa sidan - en totalt tom isabella