ur askan i elden

vi bröt upp med vår familj i Beijing med ett karvat hål i våran hjärtan. trodde aldrig mer vi skulle se något ljus i livet.

efter den omtumlande tågresan då jag låg besticklåda i mittgången med diverse chineser då min ändlyckta sagt ifrån, möttes vi av ett varmt klibbigt shanghai. styrde en taxi mot det nya hostelet. och där, gott folk, mötte vi dom. familjen shanghai. en tapper skara backpackers som givetvis välkomnade oss med öppna armar och ställde till med kalas. kanske tillägnat vår ankosmt. kanske inte.

idag var tanken att vi skulle utforska shanhai. dock är detta, tyvärr, omöjligt. dimman ligger tjock och regnet står som spön. rikigt illa tycker jag här från min inte allt för obekväma soffplats.

hur ser det ut i sverige? länge sedan jag ägnade mitt moderland en tanke..

läskigt mycket svenskar här. ludvig, är det du som sänt ut spanre efter mig?

Isabella, numera zipper, frankenberg