folkens, vi lever..

idag kära publik är trion bakfulla. så långt mitt öga når så lever sara. isabella ser jag inte till så där kan jag inte ge några säkra uttalanden. våra vänner marcus och johan är i nått sorts energimodus utan minsta antydan till illamående eller liknande. sjukt fascinerande att de håller sig på benen efter en sån kväll. källan till allt ont är givetvis en lokal bar i peking en tisdagkväll i kombination med ett stort gäng från diverse europeiska städer och ett antal stora rör med öl. nämnas måste också den mest slående karaktären, Dave; en enorm britt med långt hår, annorlunda utseende och dåligt ölsinne. hela ekipaget spenderade kvällen med dans på diverse möblemang och klottring på väggarna. en liten tribute till den kinesiska personalen Damian, Lea och Nancy (som för övrigt var en kille). fantastiska personer med stort tålamod!

nog om gårdagen. måste även ge en kort uppdatering om läget och då i vanlig ordning fylla i de viktiga luckor som sara i sina bidrag ständigt glömmer att nämna. dagen vi turistade runt i peking på jakt efter attraktioner kunde vi snabbt se ett annorlunda mönster: vi var attraktionerna. ett par i 30årsåldern, fem tonårspöjkar och en mamma med en 1årig son, samtliga ville synas på bild tillsammans med tre unga västerländska flickor. samma kväll klippte fröken F sig och jag färgade håret på en liten salong. fröken F betalde 60 yuan för vistelsen. undertecknad blev dock rånad på 200 picks. en månadslön för en fattig kines. ironin är att det inte blev någon färgskillnad. ingen alls. kul. vidare har vi även ätit nationalrätten pekinganka och köpt fejk i mängder. pengar pengar. nu rinner de iväg.

resterande kväll spenderas lugnt i goda vänners lag. och imorgon ska vi till den här förbannade muren som alla dillar om. tjat!

en sista eloge till min kära bror; tack från djupet av mitt hjärta för hjälpsamma kinesiska fraser. dessvärre har vi ännu inte besökt någon fabrik. mycket kärlek till dig.

och hemskt mycket kärlek till alla er andra också.
from bejing with ironi. ed